Alla hälsosystem påtalar vikten av att ha tillräckliga järnnivåer, särskilt bland kvinnor. Järnbrist kan leda till trötthet, blekhet, huvudvärk, yrsel, hjärtklappning, skadat hår och hud, samt fetma. Ayurveda är inget undantag och därför har olika järnföreningar alltid varit mycket viktiga ingredienser i olika ayurvediska preparat sedan tusentals år. Ayurveda förklarar också, att om elementjärn inte förkalkas ordentligt kan det orsaka biverkningar. Därför har de klassiska ayurvediska texterna gett detaljerade metoder för att konvertera olika former av järn till föreningar, som lätt absorberas utan att orsaka biverkningar.
Dessa föreningar kallas Bhasma. Ayurveda använder järn i olika former som Kant Loh (magnetit), mandoor (järnoxid) med flera. Ayurvediska texter ger detaljerade beskrivningar för att producera Bhasma. Dessa Bhasma blandas sedan med örter för att producera olika näringstillskott. I själva verket har Ayurveda varit banbrytande för att förstå värdet av järn för människor och djur sedan tusentals år. Man upptäckte också järnet som näringstillskott, och utformade därför exakta metoder för att producera olika Bhasma för konsumtion som inte ger några biverkningar.
Produktionen av Bhasma är emellertid en mycket omfattande procedur, som tar ungefär ett år. Därför är det få ayurvediska företag som producerar Bhasma. Ett av de är Maharishi Ayurveda Products (MAP-India). MAP-India producerar Bhasma i enlighet med de ursprungliga ayurvediska texterna säger Dr. Richa Shrivastava, chef för MAP-India, ansvarig för forskning, utveckling och utbildning.
Den ettåriga produktionsprocessen för Iron-Rasayana, börjar med inköp av järn och örter av högsta kvalitet. Enligt S.K.Sharma, produktionschef på MAP-India, kräver denna process en hel del arbete och noggrann planering. MAP – India har leverantörer som är pålitliga, och levererar örter som uppfyller den höga renhetsstandard som krävs av MAP-India. Produktionen börjar med fysisk inspektion av järnmalmsklumparna, följt av rengöring och rening, som utförs av erfaren personal. Under reningen värms klumparna upp till hög temperatur. I denna process förbränns alla organiska föroreningar. Sedan hälls ett avkok av örter i ett kärl. Materialet med avkoket filtreras och kokas ytterligare, tills att järnmalmspulvret har torkat. Det hettas upp till hög temperatur, tills hela det organiska materialet har bränts. Hela reningsprocessen tar 6–7 dagar säger Subhash Yadav och Shambhu Singh, som har hanterat denna process de senaste åtta åren.
Nu börjar förkalkningsprocessen. Det renade pulvret hälls i något som kallas slutmaskinens slipmaskin, tillsammans med ett avkok av örter. Slipningen pågår i flera timmar tills den förvandlas till en fin pasta. Sedan hälls pastan på metallbrickor, som värms upp och torkas över natten. Nästa morgon bryts de torkade kakorna i små bitar och läggs i lerkrukor. Alla dessa krukor är täckta med en annan kruka och förseglade med leriga tygremsor. Därefter placeras alla förseglade behållare i en ugn som heter Gajput, som är utformad enligt dimensioner, som anges i de ayurvediska texterna. I ugnen bränns de, och lämnas över natten med lerkrukorna inuti. I den här processen använder man ko-dyngakakor som ett bränsle. Dessa ko-dyngkakor ger en mycket jämn värme under några timmar, tillräckligt för att baka materialet men inte bränna det. Hela processen kallas Puta, och tar tre dagar av kontinuerligt arbete säger Vinod Jiena, som övervakar Puta-processen.
I den andra delen av Puta-processen öppnas alla behållare, och materialet läggs i slutmaskinens slipmaskin tillsammans med ett färskt örtavkok och ovanstående process upprepas. Denna Puta-process upprepas 100 gånger för att garantera fullständig konvertering. Med varje Puta-process blir materialet finare och finare, men också mjukare och lättare. Slutprodukten blir en mycket fin och komplex form av förkalkat järn, som är klart att användas i beredningar tillsammans med olika örter. Naturligtvis lab-testar MAP detta för att garantera noll förekomst av tungmetaller och bekämpningsmedel, före vidare användning, säger Dr. V.K. Singh, ansvarig för avdelningen för kvalitetskontroll.